Så skiner solen igen.....
Igår var det andra bullar dock.... eller hur man nu säger. Då öste regnet ner, blåste iskalla vindar och var allmänt förjävligt utomhus. Som gamer älskar jag dock sådant väder. Det gör att jag inte får dåligt samvete över att sitta inne och spela. Hösten är underbar på det sättet. Det finns inget bättre än att sitta i fotöljen, med ett bra spel och en glas cola, medan vinder viner utanför och regnet faller som spön i backen.
Något som dock gjorde mig orolig igår var att min Xbox 360 började krångla lite. Bilden frös tre gånger och när jag skulle sätta på den en fjärde gång så började de tre hemska röda lamporna blinka. Jag suckade och tänkte "Det var ju bara en tidsfråga innan sjukdomen skulle drabba mig också". Men sedan prövade jag att sätta på den igen och då fungerade den igen. Jag har dock inte riktigt vågat sätta på den idag, är rädd att den verkligen ska pajja helt och hållet. Jag vet att det är "bara" att ringa till Microsoft så kommer de och hämtar den för att laga den. Men det känns lite jobbigt att veta att den lilla maskinen ska vara i någon annans händer.
Well, får väl göra ett försök och se vad som händer.
Något som dock gjorde mig orolig igår var att min Xbox 360 började krångla lite. Bilden frös tre gånger och när jag skulle sätta på den en fjärde gång så började de tre hemska röda lamporna blinka. Jag suckade och tänkte "Det var ju bara en tidsfråga innan sjukdomen skulle drabba mig också". Men sedan prövade jag att sätta på den igen och då fungerade den igen. Jag har dock inte riktigt vågat sätta på den idag, är rädd att den verkligen ska pajja helt och hållet. Jag vet att det är "bara" att ringa till Microsoft så kommer de och hämtar den för att laga den. Men det känns lite jobbigt att veta att den lilla maskinen ska vara i någon annans händer.
Well, får väl göra ett försök och se vad som händer.
Raccoon city.... eller vänta?
"Rangoon är som en spökstad" kan man idag läsa på dn.se
Själv läste jag först Raccoon, istället Rangoon och drog då direkt en parallel till Raccoon City. För er som inte förstår paralellen så är Raccoon City en stor del av Resident Evil sagan. Tyckte det var lite roligt, även om det är hemskt det som händer i Burma.
Fast det är klart, det hade varit ännu hemskare om Raccoon City hade funnits i verkligheten. Fast det är klart, då kanske jag inte hade suttit här och skrivit om det. Flum, flum.....
Vad är det egentligen jag ska göra?
Idag har varit en mycket intressant dag. Jag och Ulrik hade avtalad tid med gymnasienämndens ordförande i huddinge kommun för att intervjua honom om gymnasieutbildningar i kommunen och hur utbildningarnas samarbete med näringslivet ser ut. Vi träffade även en person på ams som var ansvarig för ungdomar under 25 år som är inskrivna och är arbetslösa.
Nu ska jag inte diskutera vad som sades eller togs upp direkt. Utan det som jag tänker ta upp är vad de bägge två sa om vad de tycker om studie- och yrkesvägledare, vilket återkommer flera gånger om när man talar med personer inom kommuner, skolväsendet och även privatlivet. Nämligen:
"Studie- och yrkesvägledare är jätteviktiga och behövs mer inom skolan".
Låter väl jättefint? Det är inte det som är kruxet, det kommer när man frågar nästa fråga. Vad tycker du om deras arbete?:
"Ja alltså, jag vet inte riktigt vad de gör?"
Här kommer det paradoxala. Studie- och yrkesvägledare är jätteviktiga, men för vad? Vad är de de gör egentligen, varför behövs de?
Det är självklart att jag försöker förklara, men hur mycket jag än förklarar så börjar själv fundera på frågan. Behövs vi egentligen? Vad ska vi vara bra för, är inte vi bara ytterligare en kostnad för skolorna som egentligen inte behövs? Eleverna kan väl hitta allting själva på internet, som en rektor uttryckte det.
Nej! Vi behövs för att det är inte bara att leta på internet. Det är tillräckligt svårt för oss som vet var vi ska söka efter informationen, hur svårt kan det då inte vara för en elev som inte har en aning om var han/hon ska börja. Vi behövs för eleverna själva vet inte vad de behöver för att förbereda sig för arbetslivet. Vi behövs för att hjälpa eleverna att komma underfund med vilka stigar de vill gå på i framtiden. Vi behövs också som stöd för elever som känner att de inte kan bli någonting. Vi behövs av många anledningar. Vi besitter dessutom stor kunskap inom informationssökning, etnicitet och mångkultur, sociala strukturer, arbetslivet och studier. Vi finns, använd oss!
Eller har jag fel?
Fy fan för usla servers!
Hur i h***ete kan man göra en sådana fruktansvärt usla servers till ett spel! Jag har idag suttit och försökt spela shadowrun på 360:n. Märk väl försökt!
Först satt vi i en timme och försökte komma in på en server som inte laggade som en dysfunktionell handikappad krabba. Efter att vi äntligen, märk väl, äntligen lyckas komma in på en server där jag faktiskt ser mina motståndare, utan att de åker förbi mig med ljushastighet så går det riktigt bra. Vi leder med 4-1 i matcher, jag har 6 stycken katan kills och en rocket launcher kill..... då händer det..... "Lost connection to server". När det händer så sparas ingen av de kills eller vilken ras jag spelat, ingenting sparas. Vilket behövs för att jag ska kunna få mina achievements. För vissa kanske detta inte låter så farligt, det är väl bara att bita ihop och köra igen.
Men tro mig, när det händer om och om och om och om och om igen så blir man ganska trött, förbannat och vill tillslut kasta skitspelet ut genom altandörren och sedan gå ner och slå sönder de sista spillrorna med en hammare.
Det tragiska är att jag kommer att sätta igång skitspelet igen. Jag kommer att råka ut för samma sak igen och igen och igen. Med vissa undantag kommer jag svära över spelet flera gånger om. Vad står man inte ut med som gamer.
Först satt vi i en timme och försökte komma in på en server som inte laggade som en dysfunktionell handikappad krabba. Efter att vi äntligen, märk väl, äntligen lyckas komma in på en server där jag faktiskt ser mina motståndare, utan att de åker förbi mig med ljushastighet så går det riktigt bra. Vi leder med 4-1 i matcher, jag har 6 stycken katan kills och en rocket launcher kill..... då händer det..... "Lost connection to server". När det händer så sparas ingen av de kills eller vilken ras jag spelat, ingenting sparas. Vilket behövs för att jag ska kunna få mina achievements. För vissa kanske detta inte låter så farligt, det är väl bara att bita ihop och köra igen.
Men tro mig, när det händer om och om och om och om och om igen så blir man ganska trött, förbannat och vill tillslut kasta skitspelet ut genom altandörren och sedan gå ner och slå sönder de sista spillrorna med en hammare.
Det tragiska är att jag kommer att sätta igång skitspelet igen. Jag kommer att råka ut för samma sak igen och igen och igen. Med vissa undantag kommer jag svära över spelet flera gånger om. Vad står man inte ut med som gamer.
Det finns "speljournalister"....
... och så finns det "speljournalister". Egentligen verkar det bara finnas två sorter av de så kallade "speljournalisterna". De som tar sitt jobb på fullaste allvar och ser spel som finkultur och skriver sina texter på blodigaste allvar. Som verkligen inte kan förstå att andra har annan smak än sig själva och att det är endast deras åsikter som räknas.
Sedan finns den andra sorten. De som skriver för att de tycker det är himla kul med spel, som egentligen hellre spelar än skriver recensioner. De märks dock oftast att där finns det mer kärlek till spelen än hos dessa pompösa människor som vill se det som finkultur. Dessa "speljournalister" sitter på samma ställe som sina kollegor och skjuter gummisnoddar på varandra, lämnar så taskiga kommentarer på varandras skärmsläckare och kan inte låta bli att skryta om hur deras kollega fick däng i det ena eller andra spelet, gång på gång på gång.
Det finns såklart negativa aspekter med dessa sortens journalister också. Deras eviga försök att göra sig lustiga i texterna. I deras texter dyker det upp allt för ofta små "one liners", inte bara en gång, utan flera gånger. De använder metaforer som endast spelare förstår, som till viss del är roliga, men det räcker oftast med en gång, nästa gång är den inte lika rolig.
Så till er som jag faktiskt gillar att läsa. Fortsätt vara roliga, men försök ändå att variera er lite.
Har jag missat någon eller finns det fler sorter av "speljournalister"?
Sedan finns den andra sorten. De som skriver för att de tycker det är himla kul med spel, som egentligen hellre spelar än skriver recensioner. De märks dock oftast att där finns det mer kärlek till spelen än hos dessa pompösa människor som vill se det som finkultur. Dessa "speljournalister" sitter på samma ställe som sina kollegor och skjuter gummisnoddar på varandra, lämnar så taskiga kommentarer på varandras skärmsläckare och kan inte låta bli att skryta om hur deras kollega fick däng i det ena eller andra spelet, gång på gång på gång.
Det finns såklart negativa aspekter med dessa sortens journalister också. Deras eviga försök att göra sig lustiga i texterna. I deras texter dyker det upp allt för ofta små "one liners", inte bara en gång, utan flera gånger. De använder metaforer som endast spelare förstår, som till viss del är roliga, men det räcker oftast med en gång, nästa gång är den inte lika rolig.
Så till er som jag faktiskt gillar att läsa. Fortsätt vara roliga, men försök ändå att variera er lite.
Har jag missat någon eller finns det fler sorter av "speljournalister"?
Alla våra gamla hjältar återkommer.
Såg häromdagen på Ghost Rider, ytterligare en film om en marvel "hjälte". Trodde att det var skottpengar på sådana dåliga effekter och skådespeleri. Men tydligen icke.
Under 2000-talet har vi fått se ett antal av våra forna 80-tals hjältar göra comeback på vita duken. Det har gjorts ett antal marvel filmer, såsom X-men, Spiderman, Hulken och Fantastic Four. Fler är dessutom påväg, nästa sommar kommer Iron Man och inom kort även en ny Hulken, Captain America och en film om Magneto och Wolverine. Dessutom får vi inte glömma Superman som fick en liten renessans och Batman som faktiskt fick upprättelse för de riktigt kassa filmerna på 90-talet.
Men inte tar det slut där, nej det är mer på gång. Indiana Jones, Thundercats, Flash Gordon och till sist, men inte minst He-man kommer också till vita duken..... igen.....
Vad är det som gör att vi får den här bommen med gamla 80-tals hjältar igen? Har Hollywood dåligt med ideér eller är det faktiskt dags för karaktärerna att dra på sig sina trikåer och höftskynken igen? Eller är det faktiskt så att vi som växte upp under 80-talet, ser tillbaka på våra hjältar med nostalgi och kommer, även om filmen blir ruggigt dålig, gå och se dem, bara för att få återvända när vi gick runt i jeansjackor och hockeyfrilla.
Hur som helst. Som jag nämnde tidigare så kommer det en ny film med He-man i huvudrollen. Så länge den inte blir lika rutten som den med Dolph Lundgren så kommer jag att gå och se den. För er som, av någon underlig anledning, inte har sett den gamla filmen, så visar jag här nedan ett litet ihopklipp från den.
Under 2000-talet har vi fått se ett antal av våra forna 80-tals hjältar göra comeback på vita duken. Det har gjorts ett antal marvel filmer, såsom X-men, Spiderman, Hulken och Fantastic Four. Fler är dessutom påväg, nästa sommar kommer Iron Man och inom kort även en ny Hulken, Captain America och en film om Magneto och Wolverine. Dessutom får vi inte glömma Superman som fick en liten renessans och Batman som faktiskt fick upprättelse för de riktigt kassa filmerna på 90-talet.
Men inte tar det slut där, nej det är mer på gång. Indiana Jones, Thundercats, Flash Gordon och till sist, men inte minst He-man kommer också till vita duken..... igen.....
Vad är det som gör att vi får den här bommen med gamla 80-tals hjältar igen? Har Hollywood dåligt med ideér eller är det faktiskt dags för karaktärerna att dra på sig sina trikåer och höftskynken igen? Eller är det faktiskt så att vi som växte upp under 80-talet, ser tillbaka på våra hjältar med nostalgi och kommer, även om filmen blir ruggigt dålig, gå och se dem, bara för att få återvända när vi gick runt i jeansjackor och hockeyfrilla.
Hur som helst. Som jag nämnde tidigare så kommer det en ny film med He-man i huvudrollen. Så länge den inte blir lika rutten som den med Dolph Lundgren så kommer jag att gå och se den. För er som, av någon underlig anledning, inte har sett den gamla filmen, så visar jag här nedan ett litet ihopklipp från den.
Såhär kul är det med friidrott.
Fick en förfrågan från Angelica för inte så länge sedan vad det är som är kul med friidrott. Well, det här är en av anledningarna:
Shadowrun i dubbel bemärkelse.
Mycket skuggspringande har det blivit i helgen. Nog att 360:e spelet har sin charm, men inget går upp mot det hederliga rollspelet. Kändes dock lite konstigt att spela det, det kändes som att jag inte hade någon koll alls på reglerna, fast jag har spellet det tidigare. Visserligen var det ett år sedan och det var fjärde utgåvan, det vi spelade igår var tredje. Dock kändes det fortfarande förvirrande.
Även om det var roligt kände jag också att jag inte riktigt kom in i karaktären, tror det kommer ta ett par speltillfällen till innan jag kommer in i "Bulldozer". Yep, thats his name, Bulldozer. En skjutglad dvärg som har tävlat i ett antal Ultimate Fightning liknande turneringar. Han var på lite buttert humör igår, men det blev bättre när han fick chansen att spränga en minivan i luften med sitt granatgevär. Ingenting går upp mot lite explosioner.
I tv-spelens värld har det också gått väldigt upp och ner. Vissa matcher så härjar jag som bara den och går ur stridens hetta med 10-12 kills. Andra gånger slutar det med att jag ligger död och begraven utan en endaste kills. Börjar bli ruggigt trött på att spela troll också, men jag behöver göra det sammanlagt 100 gånger för att få en achievement. Jösses vad tid man lägger ner på spelet bara för lite poängsskull.
Nu måste jag ordna Power Point på datorn, eftersom vi måste göra vår presentation med hjälp av det hemska programmet.
Även om det var roligt kände jag också att jag inte riktigt kom in i karaktären, tror det kommer ta ett par speltillfällen till innan jag kommer in i "Bulldozer". Yep, thats his name, Bulldozer. En skjutglad dvärg som har tävlat i ett antal Ultimate Fightning liknande turneringar. Han var på lite buttert humör igår, men det blev bättre när han fick chansen att spränga en minivan i luften med sitt granatgevär. Ingenting går upp mot lite explosioner.
I tv-spelens värld har det också gått väldigt upp och ner. Vissa matcher så härjar jag som bara den och går ur stridens hetta med 10-12 kills. Andra gånger slutar det med att jag ligger död och begraven utan en endaste kills. Börjar bli ruggigt trött på att spela troll också, men jag behöver göra det sammanlagt 100 gånger för att få en achievement. Jösses vad tid man lägger ner på spelet bara för lite poängsskull.
Nu måste jag ordna Power Point på datorn, eftersom vi måste göra vår presentation med hjälp av det hemska programmet.
Jag är så stolt!
I somras fick Anna jobb som attributmakare åt ett reklambolag. Nu finns hennes grejjer att se här!
Alla saker som har nycklar har hon gjort. De ni! Jag är så stolt över henne.
Alla saker som har nycklar har hon gjort. De ni! Jag är så stolt över henne.
Inte lätt att vara hjälte.
Är det egentligen det här som händer bakom efter texterna i Zelda spelen?
Kakmonstret vill ha ALLA kakor!
Fick ett ryck igår och bakade kakor. Antagligen första gången på ett halvår eller år minst. Om man inte räknar den kladdkaka som jag bakade med Anna i helgen. Men det är första gången på väldigt länge som jag bakar småkakor. Jag kom på ganska snabbt vilken sort jag ville baka. Strassburgare!
Jag har en förkärlek till dem, inte bara för att de är goda, utan för att mamma brukar göra dem till jul och har gjort i herrans massa år.
Mina kakor kanske inte direkt blev som jag hade tänkt mig dem. Enligt receptet blir det ungefär 25 kakor. Jag lyckades få ihop 11 stycken, men sen blev de också dubbelt så tjocka som de egentligen ska vara.
Jag har en förkärlek till dem, inte bara för att de är goda, utan för att mamma brukar göra dem till jul och har gjort i herrans massa år.
Mina kakor kanske inte direkt blev som jag hade tänkt mig dem. Enligt receptet blir det ungefär 25 kakor. Jag lyckades få ihop 11 stycken, men sen blev de också dubbelt så tjocka som de egentligen ska vara.
Aldrig så unikt som man tror.
Varje gång ett företag utannonserar ett spel till en viss konsol, och säger att det bara kommer att släppas för just den konsollen, så ska man alltid ta den nyheten med en viss nypa salt. Nu senast hände detta med Eternal Sonata Det händer stup i ett och speciellt de som ger ut konsollerna är ofta snabba att säga: "Du kommer aldrig att se det här spelet någon annanstans, så det är bäst att du plockar upp en av våra maskiner innan spelet kommer ut, för då kommer det vara svårt att få tag i dem".
På ett sätt är det bra att spelen släpps till flera format. Det gör det ju billigare för mig, eftersom jag då oftast bara behöver skaffa en konsoll istället för en hög (även om jag gillar att ha flera stycken, snyggt ståendes i tv-hyllan.) Samtidigt är det lite synd. För just nu ser jag ingen anledning till att skaffa en PS3:a. Om ett företag inte kan knyta till sig unika titlar, ger det mig ingen anledning att skaffa just deras maskin. Detta är helt klart något som Microsoft, Nintendo och Sony är väl medvetna om och i vissa fall öppnar de plånboken lite extra. I alla fall Microsoft och Sony. Nintendo behöver det inte direkt på samma sätt, då de har egna väletablerade spel serier som de kan luta sig tillbaka på. Även om de behöver ett starkt tredjepartsstöd för att överleva.
Microsoft och Sony, som dessutom tävlar på mer liknande villkor, behöver dock dessa unika titlar. Så jag förstår mycket väl att Microsoft har betalat extra för att Grand Theft Auto 4 ska innehålla mer till deras maskin. De behöver ju alla spelare de kan få, speciellt när det går så dåligt som det gör i Japan.
Samtidigt förstår jag speltillverkarna som hellre ger ut spelen på multipla maskiner. De vill också sälja så många spel som möjligt och bäst gör man faktiskt det till de som har rätt konsoller och om alla har rätt konsoller så blir plötsligt marknaden betydligt större.
På ett sätt är det bra att spelen släpps till flera format. Det gör det ju billigare för mig, eftersom jag då oftast bara behöver skaffa en konsoll istället för en hög (även om jag gillar att ha flera stycken, snyggt ståendes i tv-hyllan.) Samtidigt är det lite synd. För just nu ser jag ingen anledning till att skaffa en PS3:a. Om ett företag inte kan knyta till sig unika titlar, ger det mig ingen anledning att skaffa just deras maskin. Detta är helt klart något som Microsoft, Nintendo och Sony är väl medvetna om och i vissa fall öppnar de plånboken lite extra. I alla fall Microsoft och Sony. Nintendo behöver det inte direkt på samma sätt, då de har egna väletablerade spel serier som de kan luta sig tillbaka på. Även om de behöver ett starkt tredjepartsstöd för att överleva.
Microsoft och Sony, som dessutom tävlar på mer liknande villkor, behöver dock dessa unika titlar. Så jag förstår mycket väl att Microsoft har betalat extra för att Grand Theft Auto 4 ska innehålla mer till deras maskin. De behöver ju alla spelare de kan få, speciellt när det går så dåligt som det gör i Japan.
Samtidigt förstår jag speltillverkarna som hellre ger ut spelen på multipla maskiner. De vill också sälja så många spel som möjligt och bäst gör man faktiskt det till de som har rätt konsoller och om alla har rätt konsoller så blir plötsligt marknaden betydligt större.
Hur kan man göra såhär!
Sitter i lugnan ro och har precis kollat färdigt på C.S.I på femman. Kollar in vad som komma skall på de andra kanalerna genom nätet och upptäcker att programmet "Världens skitigaste jobb" ska strax börja på Discovery Mix. En alldeles underbar kanal för oss som inte har råd att införskaffa Discovery kanalerna, som jag förövrigt tänker göra när jag väl får en bättre inkomst. Jag zappar till den plats där jag vanligtvis har Discovery Mix. Vad möter mig? Ja inte är det programledaren som vallar sig fram genom lera, letandes efter mördarmaskar. Nej iställer får jag se några idioter springa omkring på en gigantisk gräsmatta, jagandes en boll, tror att det kallas för fotboll. I övre högra hörnet är inte den tradionella Discovery loggan kvar, utan den är ersatt av en hemsk logga som säger "TV4 Sport". Jag sitter bara och gapar.
De kan väl inte mena allvar att kanalen är ersatt med ytterligare en jävla sportkanal. Frenetiskt letar jag mig in på COMHEM:s hemsida och finner att så är fallet. De har tagit bort Discovery Mix och ersatt den med Sport! Jag börjar bli riktigt förbannad. Det är allt för ofta som bra tv-program ersätts med fotboll, motorcross, ishockey eller någon anan fjollig sport, jag kan leva med dessa tillfällen, även om det gör mig sur. Men att ta bort en hel kanal för att ge plats åt idioter som jagar en boll, det är bara för mycket! För helvete COMHEM, ge tillbaka min dokumentär kanal!
De kan väl inte mena allvar att kanalen är ersatt med ytterligare en jävla sportkanal. Frenetiskt letar jag mig in på COMHEM:s hemsida och finner att så är fallet. De har tagit bort Discovery Mix och ersatt den med Sport! Jag börjar bli riktigt förbannad. Det är allt för ofta som bra tv-program ersätts med fotboll, motorcross, ishockey eller någon anan fjollig sport, jag kan leva med dessa tillfällen, även om det gör mig sur. Men att ta bort en hel kanal för att ge plats åt idioter som jagar en boll, det är bara för mycket! För helvete COMHEM, ge tillbaka min dokumentär kanal!
Stockholm i mitt hjärta.....
..... eller nått sånt.
Är nu tillbaka i Stockholm efter att ha gjort en visit i kalla norr. Även kallat Skellefteå. Okej, så kallt var det egentligen inte, men det var faktiskt varmare här i Stockholm nu idag än det varit under någon dag där uppe. Känns jättetråkigt att åka ifrån Anna, var så himla skönt att träffa henne. Det är verkligen kämpigt att ha långdistans förhållande och jag lider med alla er som måste stå ut med det.
Det är visserligen bättre nu när jag vet att hon kommer tillbaka i November, då har jag något att se fram emot. Dessutom kan jag ringa henne varje dag, jämfört med när hon var ute och åkte med Ostindiefararen Göteborg, då jag kanske hörde något ifrån henne varannan vecka och oftast då i form av ett email.
Det som däremot är positivt med att hon inte bor hemma är att jag får ha dubbelsängen för mig själv. Jag kan snurra hur många varv som helst och det tar aldrig slut, yay!
Btw, jag tycker det här är ett av de roligaste klippen från Family Guy. Visar vilken otroligt dålig humor jag har.
Är nu tillbaka i Stockholm efter att ha gjort en visit i kalla norr. Även kallat Skellefteå. Okej, så kallt var det egentligen inte, men det var faktiskt varmare här i Stockholm nu idag än det varit under någon dag där uppe. Känns jättetråkigt att åka ifrån Anna, var så himla skönt att träffa henne. Det är verkligen kämpigt att ha långdistans förhållande och jag lider med alla er som måste stå ut med det.
Det är visserligen bättre nu när jag vet att hon kommer tillbaka i November, då har jag något att se fram emot. Dessutom kan jag ringa henne varje dag, jämfört med när hon var ute och åkte med Ostindiefararen Göteborg, då jag kanske hörde något ifrån henne varannan vecka och oftast då i form av ett email.
Det som däremot är positivt med att hon inte bor hemma är att jag får ha dubbelsängen för mig själv. Jag kan snurra hur många varv som helst och det tar aldrig slut, yay!
Btw, jag tycker det här är ett av de roligaste klippen från Family Guy. Visar vilken otroligt dålig humor jag har.
VIljan att göra något
Jag har under mina 26 år hunnit med att arrangera en del grejer. En del lajv, en del brädspelsturneringar, till och med en pjäs och en och annan kortfilm. Nu var det ett bra tag sedan jag arrangerade något och jag har insett att jag återigen vill göra någonting. Jag vill göra något större igen, men jag vet inte vad. Jag vill dessutom ha fler folk med mig i det som jag vill göra, även om jag inte vet vad. Men det är där vi har ett problem. Jag har märkt att desto äldre man blir, desto mer får man kommentaren "Låter skitkul, gör det du". Vad hände med "Ja! Det gör vi!". Visst, jag tar gärna på mig ledarrollen, men jag vill känna att de andra som hjälper mig är lika engagerade i projektet som jag är, och är inte med bara för att vara snälla. "Men", säger någon då, "är inte det som en bra ledare gör, engagerar folk så att de tycker det är roligt". Absolut är det så. Men det är inte så kul att försöka engagera människor som går in i ett projekt, utan att riktigt veta om de vill det eller inte, utan i alla fall verka lite intresserade.
Nu vart det väldigt mycket gnäll. Min poäng skulle egentligen vara, jag vill göra något skôj! Men jag vet egentligen inte vad.
Nu vart det väldigt mycket gnäll. Min poäng skulle egentligen vara, jag vill göra något skôj! Men jag vet egentligen inte vad.
"Då kan du säga vad jag ska bli"
Det är en kommentar som jag har fått höra en del det senaste året när jag har berättat att jag ska bli studie- och yrkesvägledare. Antingen det eller "Jaha, du menar syo-konsulent". På båda frågorna eller påstående så svarar jag "Nej!". Till och börja med heter det inte längre Syo-konsulent, det har inte gjort det på många år, eftersom SYO står för "Studie- och yrkesorientering". Det är bara en del av det jag håller på med. Om ni ska förkorta oss så säg SYV:are eller Vägledare.
För det andra så kan jag inte säga vad du ska bli. Jag kan varken se in i framtiden eller göra ett sådant beslut åt dig. Det jag kan göra är att hjälpa dig börja komma i tankar på åt vilken riktning du ska ta i livet. Det som är viktigt att förstå är att jag sitter inte inne med alla svaren och jag kan inte heller säga att du bör bli det ena eller det andra. Det är fortfarande DU som måste ta besluten och dessutom ta ansvar för dina beslut. Det är också viktigt att du själv kommer underfund med vad du ska göra. Inte jag, inte dina föräldrar, inte din granne och inte din bästa vänn. Utan det är du och endast du.
Varför jag skriver det här för att folk verkar tro mycket mer om oss än vad vi är. Vi sitter inne med mycket kunskap att hjälpa er att komma underfund med vilka vägar ni ska ta i livet. Men vi kan inte ta det ansvaret åt er. Däremot kan vi ge er andra infallsvinklar och kanske få er att se andra ideér och tankesätt. Så när jag väl är färdig med min utbildning, så är ni hjärtligt välkomna att prata med mig. Förhoppningsiv kan vi tillsammans komma underfund med vilka vägar du ska gå i livet, även om du själv måste ta de första stegen och även de sista.
För det andra så kan jag inte säga vad du ska bli. Jag kan varken se in i framtiden eller göra ett sådant beslut åt dig. Det jag kan göra är att hjälpa dig börja komma i tankar på åt vilken riktning du ska ta i livet. Det som är viktigt att förstå är att jag sitter inte inne med alla svaren och jag kan inte heller säga att du bör bli det ena eller det andra. Det är fortfarande DU som måste ta besluten och dessutom ta ansvar för dina beslut. Det är också viktigt att du själv kommer underfund med vad du ska göra. Inte jag, inte dina föräldrar, inte din granne och inte din bästa vänn. Utan det är du och endast du.
Varför jag skriver det här för att folk verkar tro mycket mer om oss än vad vi är. Vi sitter inne med mycket kunskap att hjälpa er att komma underfund med vilka vägar ni ska ta i livet. Men vi kan inte ta det ansvaret åt er. Däremot kan vi ge er andra infallsvinklar och kanske få er att se andra ideér och tankesätt. Så när jag väl är färdig med min utbildning, så är ni hjärtligt välkomna att prata med mig. Förhoppningsiv kan vi tillsammans komma underfund med vilka vägar du ska gå i livet, även om du själv måste ta de första stegen och även de sista.
