Gwellmyns adventskalender

Det är inte ofta som filmer blir lyckade spel. Men 1991 lyckades ändå Sculptured Software med det årets stora äventyrsfilm med Kevin Costner i huvudrollen. Man kan tycka precis vad man vill om filmen och spelet, men för en 10:årig grabb som mig föll jag pladask för allt som hade med Robin Hood att göra. Kan vara därför jag verkligen älskade det här spelet.

Spelet följer filmen ganska väl, från att Robin behöver fly från Jerusalem, till att hämnas på Sheriffen av Nottingham för att mördat hans far. Jag kommer ihåg att fäktingsscenerna i spelet påminde ganska mycket om de i Pirates!. Skulle jag plocka upp spelet idag skulle jag antagligen inte se storheten i det längre, men då 1991 var det ett av mest magiska spel jag spelat.

Så enkelt, men så genialiskt. Spelsystemet är inte unikt, långt ifrån, men ändå är det svårt att lägga ifrån sig handkontrollen när man väl börjat spela det. Spelet handlar om draken Tamagon som bestämmer sig för att befria världen från den ondskefulla "Devils World" som styrs av den elaka Djävulen. Genom ett antal labyrintliknande spel ska man antingen flytta biblar till en inhängning eller använda kors för att förgöra alla fiender.

Devil World är det enda spelet som är designat av Shigeru Miyamoto som inte släppts i USA. När spelet släpptes så fick inte spel innehålla några religiösa symboler eller referenser. Vilket gjorde att det förbjöds. På det viset är det unikt som ett av få spel som släppts i Europa och Japan, men inte USA.

The Goonies, filmen som handlar ett gäng ungdomar som bestämmer sig för att försöka hitta en nedgrävd skatt. Spelet Goonies släpptes aldrig utanför japans gränser. Det gjorde dock uppföljaren, med det fantasifulla namnet Goonies II. I spelet tar du på dig rollen som Mikey som måste rädda de sex andra "goonies" ungdomarna. Spelet liknar faktiskt Castlevania serien en hel del, då det även här gäller att gå tillbaka till tidigare besökta platser för att hitta nya vägar. Spelet innehåller även en hel del vapen och utrustningen som behövs för att ta sig vidare.

Att spelet hamnar så högt upp har att göra med att det är ett förbannat bra spel. Fortfarande. Jag satte mig ner för något år sedan och påbörjade spelet igen och jag inser att jag hade glömt bort mycket av banorna, vilket gjorde att jag än en gång var tvungen att ta till geniknölarna och mina bästa strategier. Det är faktiskt så att jag blir riktigt sugen på att dra fram den gamla filmen också, bara för att se om det finns några som helst likheter mellan spelet och filmen.

Nu pratar vi om den amerikanska och europeiska varianten. Inte den japanska som senare kom att kallas Lost Level på vår kontinent. Många kanske tycker att det känns konstigt att jag lägger detta spel högre än det tredje i serien. Men så är det. Super Mario Bros 2 är bättre. Även om det i grunden är ett helt annat spel (Doki doki panic, för er som inte vet).

I spelet kan man spela som Mario, Luigi, Toad eller Prinsessan. Alla har de olika fördelar. Min favorit var nog ändå Luigi. Jag har alltid varit en sucker för sidekicksen. Han har dessutom fördelen att det är lättare att ta sig till omöjliga platser. Jag tror även att det var ett av första spelen som jag lyckades klara före mina bröder. Kan ha och göra med att Wart är en av världens enklaste slutbossar.

För er som känner mig tror jag inte det kommer som en överraskning. Jag har alltid, och kommer nog alltid, ha Link som en av mina stora hjältar. Jag är otroligt tacksam att Shigeru Miyamoto fick chansen att göra legenden om zelda. För er som inte har spelat första zelda spelet, antingen för att ni är för unga, börjat spela tv-spel sent i åldern eller helt enkelt för korkade för ert egna bästa, så måste ni spela spelet där allting började. Visst, den når inte upp till sina föregångare på samma sätt. Men fortfarande är det ett av de absolut bästa spelen, inte bara till Nes, utan någonsin.