Gwellmyn

Känns konstigt. Under två års tid har vi varit fyra stycken i familjen. Jag, Anna, Usi och Havre. För en och en halv månad sedan gick Usi bort. Ni som läst min blogg känner till det. Idag var det dags för nästa familjemedlem att ta farväl. Det kändes otroligt jobbigt. Vi bestämde oss i fredags att ringa till veterinären och beställa tid. Vi ville ha några dagar på oss att säga farväl, men det vart inte mycket lättare. Hela morgonen kändes olustig och vi satt med henne i knät strax innan vi skulle gå och grät.

Väl framme vid veterinären gick det som tur var fort. Jag hade farhågor om att det skulle ta lång tid för henne att somna in. Men sköterskan gav henne först en lugnade spruta, så att hon blev alldeles groggy, innan veterinären kom in och gav henne en överdos av sömnmedel. Hon såg så rofylld ut där hon låg och somnade in. Men det är klart, det var jättehemskt att se henne försvinna bort. Men nu är hon på en bättre plats.

Hon har gett oss otroligt mycket genom åren, många skratt, många tårar och många bajspluttar. Hon hann till och med kissa på mig innan hon somnade in. Jag tror inte på himlen, men jag är säker på att hon är på en bättre plats nu där hon får träffa Usi igen. Se nu till att vara snäll mot din bror och ta hand om varandra. Stjäl inte för mycket godis ifrån honom som du gjorde när du fanns här hos oss.

Både matte och husse älskar dig och saknaden kommer vara stor.