Gwellmyn

Har nyligen kommit hem ifrån Play! - A videogame symphony. Det var inte riktigt samma känsla i år, även om det är bland det bästa jag någonsin varit på. Kan vara för att jag på något vis visste vad som väntade den här gången.
Men maffigt värre var det.

I år så var höjdpunkterna helt klart Amiga och Commodore 64 medleyn. Trodde aldrig att de gamla blip-blop låtarna skulle låta så bra i orkester version. Zelda medleyt går aldrig av för hackor. Oblivion var också maffigt att höra.

De som var mindre bra var, tyvärr, Metal Gear Solid låten. De lyckades inte få den att lyfta den här gången heller, en låt som verkligen har potential. Konstigt. Sista låten de spelade "Dancing Mad" från FF6 var inte heller helt super. Visst den var maffig med ett hårddrocks band, Machine Supreme, som spelade med. Men i låten fanns det även ett helt solo med en orgel som lät rent utsagt för jävligt. Synd, jag hade hoppats på ett bättre final nummer.

En sak som var lite rolig var att de hade lagt in två låtar som inte hade med tv-spel att göra. Redan innan visste vi att konserthuset valt att lägga in låtar från deras vanliga repertoar. Vilket vi som var där inte riktigt var intresserade av och hade kritiserat innan. Dock lovade konserthuschefen att låtarna skulle inte vara något Mozart eller Bethoven, utan att vi skulle bli överaskade. Första låten kände jag igen men kunde inte placera, efter att de spelat den berättade dirigenten, Arnie Roth, att låten härstämmade från 1921 och har legat till grund för många filmmusik och tv-spelslåtar. Vilket kan förklara varför jag kände igen bitar. Den andra kände jag direkt igen, men tog mig ett tag att placera. Den kom från Robocop. Två ganska bisarra låtval, men roligt ändå.

Nåväl, allt som allt var det en mycket lyckad kväll och jag hoppas att de återvänder nästa vår/sommar också.