Gwellmyn

Jag sitter här och är egentligen grymt uttråkad. För några timmar sedan tog jag bussen till Farsta Centrum för att strosa runt lite och kanske införskaffa något nytt roligt spel till någon av mina konsoller. Medan jag gick omkring och rotade i de olika lådorna så insåg jag att det just nu inte finns några spel som direkt tilltalar mig. Vet inte om det är för att det är en torkperiod eller om det är jag som har blivit kräsen. På något sätt är jag både besviken och stolt. Besviken över att jag inte hittade något, men även stolt för att jag inte föll för min vanliga shoppingbegär och köpte något halvdåligt spel som jag egentligen inte vill ha, bara för att köpa nått.
Så jag kom hem tomhänt från Farsta och vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Jag har egentligen två böcker som ska vara lästa till och med imorgon, då jag har en litteraturseminarium, men det kommer nog ordna sig ändå och just nu lockar inte skolan sådär förfärligt mycket.

Jag jobbade även i helgen och det märks att det finns en stor uppgivenhet på SF. Som jag skrev tidigare i min blogg så kommer Filmstaden Söder att läggas ner och flyttas över till Biopalatset. Problemet är att vi är ca 30 anställda hos oss och det är väl ungefär lika många på Biopalatset. Så det är ingen som vet om de kommer att få behålla sina jobb. Vissa är oroliga, men de flesta är bara uppgivna, för det är så otroligt typiskt SF. Deras attityd mot sin egna personal är otroligt låg. Jag har aldrig sett en människa från HK nere vid Söder, förutom om de ska gå på bio själva.
Många av oss orkar inte bry oss längre, vilket gör att arbetsmoralen ligger så lågt att man skulle kunna slå huvudet i den. Flera av oss funderar även på att sluta till hösten, eftersom vi antagligen inte kommer få några fasta tjänster, vi har jobbat för kort tid. Visserligen är det för tidigt att säga det redan, men det är så det känns.