Det finns "speljournalister"....
... och så finns det "speljournalister". Egentligen verkar det bara finnas två sorter av de så kallade "speljournalisterna". De som tar sitt jobb på fullaste allvar och ser spel som finkultur och skriver sina texter på blodigaste allvar. Som verkligen inte kan förstå att andra har annan smak än sig själva och att det är endast deras åsikter som räknas.
Sedan finns den andra sorten. De som skriver för att de tycker det är himla kul med spel, som egentligen hellre spelar än skriver recensioner. De märks dock oftast att där finns det mer kärlek till spelen än hos dessa pompösa människor som vill se det som finkultur. Dessa "speljournalister" sitter på samma ställe som sina kollegor och skjuter gummisnoddar på varandra, lämnar så taskiga kommentarer på varandras skärmsläckare och kan inte låta bli att skryta om hur deras kollega fick däng i det ena eller andra spelet, gång på gång på gång.
Det finns såklart negativa aspekter med dessa sortens journalister också. Deras eviga försök att göra sig lustiga i texterna. I deras texter dyker det upp allt för ofta små "one liners", inte bara en gång, utan flera gånger. De använder metaforer som endast spelare förstår, som till viss del är roliga, men det räcker oftast med en gång, nästa gång är den inte lika rolig.
Så till er som jag faktiskt gillar att läsa. Fortsätt vara roliga, men försök ändå att variera er lite.
Har jag missat någon eller finns det fler sorter av "speljournalister"?
Sedan finns den andra sorten. De som skriver för att de tycker det är himla kul med spel, som egentligen hellre spelar än skriver recensioner. De märks dock oftast att där finns det mer kärlek till spelen än hos dessa pompösa människor som vill se det som finkultur. Dessa "speljournalister" sitter på samma ställe som sina kollegor och skjuter gummisnoddar på varandra, lämnar så taskiga kommentarer på varandras skärmsläckare och kan inte låta bli att skryta om hur deras kollega fick däng i det ena eller andra spelet, gång på gång på gång.
Det finns såklart negativa aspekter med dessa sortens journalister också. Deras eviga försök att göra sig lustiga i texterna. I deras texter dyker det upp allt för ofta små "one liners", inte bara en gång, utan flera gånger. De använder metaforer som endast spelare förstår, som till viss del är roliga, men det räcker oftast med en gång, nästa gång är den inte lika rolig.
Så till er som jag faktiskt gillar att läsa. Fortsätt vara roliga, men försök ändå att variera er lite.
Har jag missat någon eller finns det fler sorter av "speljournalister"?
Kommentarer
Trackback
