Jag vill tycka om det, men........
När jag skulle välja nästa spel att påbörja stod mitt val mellan ett antal olika spel. Men eftersom jag lånat The Orange Box och Dead Rising av Jens så kändes det som att något av dessa spel vore ett bra val så att han kan få tillbaka spelen. Eftersom jag redan klarat Portal så stod Half-Life 2 på tur. I med skivan och starta upp spelet. Det var då jag mindes mina erfarenheter av Half-Life 1. Ett väldigt bra spel med stor spänning, men! Ett spel där jag blir väldigt lätt illamående av, inte för att det är blodigt eller så, utan för att karaktären vrider på sig alldeles för snabbt. Det är ett problem jag haft tidigare med FPS, att jag mår illa av att antingen så rör sig karaktären för snabbt eller så har den en förmåga att hoppa lite upp och ner samtidigt som man går framåt. Jag får se om jag orkar ta mig igenom spelet, det borde väl gå att ställa in hur snabbt karaktären vänder på sig?
Dead Rising blev jag första gången jag spelade det förbannad på sparsystemet. Visst, det är inte kul när ett spel erbjuder att spara när man vill, men Dead Rising är verkligen inte förlåtande på något sätt. Sparställena är alldeles för långt ifrån varandra. Dessutom känner jag ibland att det vore skönt med stunder där jag slipper vara orolig för att bli överfallen av Zombies hela tiden och inte bara då man är i säkerhetsrummet. När jag nu sätter på den en andra gång för att försöka igen märker jag att jag fortfarande finner det irreterande. Spelet känns stelt. Även om jag den här gången börjar med betydligt högre level, så känns det fortfarande hopplöst svårt. Kanske bara jag som är kass, men spelet känns egentligen inte gjort för mig. Jag ska ändå göra ett försök och se om det blir bättre några timmar in i spelet, så länge jag minns att försöka spara mer regelbundet..... när tillfället ges......
