Gwellmyn

Igår var min sista dag på praktiken, egentligen skulle det vara nu på fredag men då vi inte har några fler föreläsningar inbokade så valde vi att avsluta igår helt enkelt. Detta ger mig tid att läsa och åka upp till Anna. Vår sista dag blandades av vemod, förtvivlan och glädje. Det är så klart tråkigt att faktiskt behöva lämna skolan och dess elever som man lärt känna. Vi har märkt att en hel del av eleverna faktiskt lyssnar på oss och vill lära sig. Vi har även fått beröm från både lärare och elever, vilket alltid är kul. Samtidigt finns det vissa elever som man bara vill kasta ut genom fönstret och själv hoppa efter i hopp om att landa på dem och bryta varje ben i deras kropp. Vår sista föreläsning gav oss många sådana känslor. Det var en klass som var väldigt pratglad, men inte med oss, utan med varandra. De fnittrade, drog urusla skämt och visade ingen som helst respekt. Det kanske låter fånigt när man läser det, men står man själv där framme och ska hålla info om hur man söker jobb blir man ganska förbannad. Vi har tagit oss tid att komma till klassen, förberett oss och är där för deras skull. Det var väldigt nära att jag bara packade ihop grejerna och gick därifrån. Canan berättade att hade varit vår första föreläsning hade hon antagligen börjat gråta. Så det var inte en direkt bra avslutning, men det var skönt när det var över.

Väl tillbaka hos vår handledare hade de förberett en liten överaskning för oss. Hon frågade oss "Efter era veckor här, vad är det viktigaste för en studie- och yrkesvägledare", vilket jag svarade lite skämtsamt "Att fika" vilket visade sig vara rätt svar. Guldstjärna i kanten och varsin liten påse med grönt te, kaffeböner från tyresö(?) och kaffegodis. Mycket mumma! Vi var faktiskt inte sämre, vi hade i alla fall köpt en bukett tulpaner, vilket vår handledare verkade bli rörd över. Sedan avslutades dagen med att vi fikade och pratade om utbildningen, eftersom som vi alla gått den eller går den.

Praktiken har varit jättelärorik med tanke på att vi fått se hur olika klasser kan vara. Att man får verkligen anpassa sig från klass till klass. I vissa fungerar det alldeles utmärkt att stå framme vid tavlan och bara föreläsa, andra får man föra mer diskussion med och vissa får man gå lite saktare fram med. Det märks även att eleverna faktiskt behöver mer information om livet efter skolan. Hur söker man jobb? Hur fungerar högskolan? Vad är a-kassa? Är det okej att jobba svart? osv osv. Ser verkligen framemot att få börja jobba på riktigt, oavsett om det blir i den offentliga eller privata sektorn.