Ett spel till på listan

Då var Bioshock avklarad. Som ni vet så valde jag att gå den snälla vägen och rädda alla små systrar. Så jag fick ett annat slut än vad Angelica har fått, vad jag vet, dock tycker jag att slutet var ganska corny. Så nu ska jag spela igenom det igen, på en svårare svårighetsgrad och dessutom vara ond mot alla små flickor jag hittar (lät det snuskigt eller?).

Tycker det överhuvudtaget har varit dåligt med bra slut på de senaste spelen jag spelat. Vet inte om det är jag som börjar bli kräsen, bli mer vuxen eller om det faktiskt är så att spelskaparna inte lägger ner lika mycket på finalen som för några år sedan.

Point and click

Monkey Island, Larry, Police Quest, Space Quest, Kings Quest, Heros Quest, Sam and Max: Hit the road, Full Throttle.... jag kan fortsätta i evigheter. Alla dessa spel är så kallade "Peka & Klicka" spel. Underbara små spel, där inte action stod i fokus utan en massa klurigheter och tankenötter. Oftast hade det även en humoristisk eller spännande berättelse som gjorde att man spelade vidare bara för att få reda på vad manusförfattarna hade hittat på.

Den här sortens spel dog ut i slutet av 90-talet och fick väl en pytteliten renessäns för några år sedan, men det har aldrig riktigt blivit stort igen. När jag första gången såg Nintendo DS insåg jag att det är en perfekt plattform för peka & klicka spel. Men det har aldrig riktigt kommit något renodlat sådant spel till den och jag har verkligen inte förstått varför. Många av de spel som har dykt upp, som har liknat genern, har oftast varit i första person eller bara en stilla ruta som man kan klicka runt på. Men nu är det äntligen ett renodlat peka & klicka spel påväg till DS:n. Det är dessutom ingen portning av ett gammalt spel. Nej vi får här genom företaget "Sproing" (Ett företag som inte gjort större väsen av sig innan) äntligen ett spel i genern vid namn "Undercover: Dual Motives". Kolla in trailern nedan och njut.
 

Party, party!

Visst är det kul med party och ännu roligare med "party" spel. Dock börjar det gå lite till överdrift när det gäller Nintendo Wii. Var precis inne på den eminenta sidan IGN.com och såg då att de har släppts ett "Carnival Games" till Wii. Förutom detta kommer snart "EA playgrounds", "Rayman Raving Rabbits 2" och ytterligare ett gäng liknande spel. Ser ni mönstret?

Ja det kommer andra spel också visserligen. Metroid Prime 3 har precis släppts och Resident Evil 4 kom för inte så länge sedan. Mario Galaxy kommer i november, men det är ändå med lite nervöshet jag ser framåt på Wii:s spelkarta. Boogie som jag var så exalterad över verkar få jättedåliga betyg och man kan se det som ett partyspel..... precis som man kan se Mario and Sonic at the Olympic Games som det också, även om det verkar grymt kul.


Det som även oroar mig är att det återigen är Nintendos egna spel som lockar mest. Det visar visserligen att Nintendo gör bra spel, men det skulle vara bra om ett antal andra företag också visade sig vid framkanten och att Nintendo Wii inte självdör som Gamecuben gjorde. Usch vad jag låter domedagsaktig. Det blir nog bättre efter nyår, då spelföretagen fått upp ångan när det gäller konsollen.


T3:or

Betyder inte Terminator 3, även om det hade varit coolt. Nej nu är vi "Termin 3:or" i skolan. Vi har alltså tagit steget från att vara nybörjare till varma i kläderna typ. Man känner sig lite kaxigare märker jag i klassen och det känns som att vi är mer självsäkra än förra året. Att jag dessutom fick godkänt på de kompletteringar som jag gjorde på den näst sista rapporten som jag gjorde förra veckan gör inte saken sämre. Jag har just nu Godkänt på alla kurser i utbildningen, hoppas att det fortsätter så.

Hjälpte Åsa att flytta i helgen och fick även chansen att träffa min bror som alltid är trevligt. Detta ledde till att Åsa bjöd mig på middag igår (inte för att jag träffade min bror, utan för att jag hjälpte henne flytta.) Vi åt på Jensens Böfhus, var väldigt gott, men ändå inte lika gott som det brukar vara. Kan det vara så att det inte är lika "nytt".

Innan jag skulle åka hem igår gick jag in på Press Stopp på centralen (Även en del av Pressbyrån i övre vänthallen) och där hittade en tv-spelstidning med en gigantisk bild på Martha Stewart som bakar en Nintendo Wii tårta. Var både oväntat, häftigt och lite läskigt att se. Försökte frenetiskt bläddra i tidningen för att hitta vad den innehöll, men hittade bara en intervju med henne där hon berättar vilket elektronik freak hon är. Alltid lär man sig något nytt.

Mer tid på dygnet.

Läste precis min kamrat Angelicas blogg att hon har klarat Bioshock. Till skillnad från henne (skojar bara vännen) har jag ett liv också och har gjort andra saker under helgen, vilket gjort att jag inte är riktigt klar med det ännu. Spelet i sig är riktigt häftigt och det är otroligt skön atmosfär. Kan också klaga över att det är lite för lätt och som hon skrev att undertexterna är katastrofalt dåligt gjorda. De hamnar i otakt med själva röstskådespelarna och ligger antingen före eller efter.

Om det nu är så att det finns två slut, det bra och det dåliga, så kommer jag förhoppningsvis det bra. Eftersom jag, tillskillnad från Angelica, är en trevlig och godfull människa som faktiskt väljer att hjälpa "lilla systrarna". För er som har lite svårt att förstå, kan ju ta en titt på trailerna nedan, där får du även se de som vaktar små systrarna, deras "Big daddys".... eller som de kallar dem "Mr.Bubble". Dock kan ni bara kolla om ni är över 18 år gamla. =)

Konsten att handla spel, del 2.

En del av mina kamrater (i alla fall en) ifrågasätter varför jag säljer mina spel och speciellt dem som jag tycker mycket om. Saken är den att jag de senaste åren inte har haft det superbra ställt ekonomiskt. Detta leder till att jag inte har råd att införskaffa alla spel jag vill ha. Många gånger så lyckas jag förvisso hitta dem i begagnade hyllorna eller på rea och kan då glatt plocka på mig ett ex under armen. Dock så har jag upptäckt att när jag väl spelat klart ett spel så står oftast spelet i hyllan och samlar damm. Där gör det faktiskt ingen nytta, varav jag tar med dem till min spelbutik och byter in dem mot nya spel. Detta gynnar mig både spelmässigt, eftersom jag får ett nytt roligt spel att spela, och ekonomiskt då jag inte behöver lägga ut gigantiska pengar på spelen. Även om det också händer.

Dock kan jag hålla med min kamrat, att göra sig av med spel som man faktiskt tycker om har visat vara ganska dumt. Det finns ett antal spel som jag kommit underfund med borde finnas i min spelsamling. Den enda konsolen som jag tidigare varit väldigt försiktig med att sälja spel till har varit mina Nintendo konsoler. Nintendo har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Även om min 360 har gått betydligt varmare under året än Wii.

Appropå det så börjar faktiskt bli lite fundersam hur det kommer sig att Wii säljer så förbannat bra. Visst den är innovativ och lockar säkert många nybörjare. Men för oss hardcore gamers finns det ärligt talat inte många spännande titlar och det kommer inte särskilt många i höst heller. Det enda som lockar just nu för mig är Resident Evil 4 och det är egentligen en portning av ett Gamecube spel. Jag var tidigare riktigt sugen på Boogie, men efter att flera sajter och tidningar sågat det vid fotknölarna verkar det inte lika givet längre. Kanske blir det så att jag köper det när det blir billigare.

Varför spelar vi?

Varför spelar vi tv-spel? Det är en mycket bra fråga som en student och två professorer på ett universitet i Amsterdam försöker undersöka. Frågorna de ställer i testet kanske inte är världens bästa, men det kanske kan ge en lite vink om varför vi hardcoregamers och vanliga gamers tycker så mycket om vår hobby. Om du vill göra testet så kan du göra det här.

Själv tror jag att det handlar mest om att vi finner glädje i att få ge oss ut på äventyr i någon annans skor. Det är som att se på en film, fast den här gången får vi vara med och agera. Spelarna får även troligtvis en kick av att faktiskt klara de hinder som spelskaparna har skapat åt oss. Att lyckas förgöra den där ondskefulla bossen eller lyckas knipa VM bucklan i fotboll. Man får chans att leva ut sina drömmar och fantasier som kanske är svåra att förverkliga i det riktiga livet.

Skolan hägrar

Nästa måndag smäller det. Då är det dags att ta sig i nackskinnet och dra igång med skolan igen. Har varit skönt att varit ledig och fått ladda batterierna igen. Satt idag och skrev den sista kompleteringen till en rapport som jag fick U på i slutet av terminen. Men det har nog mest att göra med att man var ganska slutkörd. Fick i alla fall godkänt på den absolut sista rapporten, men även lärarna märkte nog att vi var ganska trötta eller hur låter det här citat från deras svar på vår rapport:

"En rapport som känns som den skulle kunna bli tusen så mycket vassare"

Men det känns skönt att gå in i studierna utan att ha någon större uppgift liggandes och dragandes. Som några stackare som har kvar tentan från Socialpsykologin, fy fan vad den var jobbig. Fick göra en omtenta på den som jag precis klarade. Ska bli otroligt kul att träffa klasskamraterna igen också. Även fast Lisa inte kommer att gå med oss längre, kommer sakna henne, hon var ett bra stöd i klassen. Men, men det finns fler trevliga människor. Tänker i alla fall fortsätta hålla kontakten med henne, vill inte förlora henne bara för att hon inte går i skolan längre. Frågan är bara vem jag nu ska skriva min B och C uppsatts med.

Nästa termin ska vi äntligen göra vår praktik också. Något som jag ser verkligen fram emot. Att få chansen att äntra den riktiga scenen och se hur ens kunskaper fungerar på fältet.


He-Man - The Masters of Warcraft

Jag har aldrig gett mig in i Wow träsket och kommer troligtvis aldrig göra det (fast man ska aldrig säga aldrig). Jag har inte heller sett någon större humor i de små filmer som dykt upp som är gjorda med Warcraft motorn och dess karaktärer. Kanske dragit på smilbandet någon gång, men den här gången hittade jag en video som jag tyckte ändå var ganska tuff. Speciellt om man är som jag, uppväxt på 80-talet.

Bioshock är faktiskt.... en chock.....

Jag vet att alla tjatar om spelet Bioshock, och ska jag vara ärlig så var jag inte direkt imponerad av det när jag såg det för första gången för bra länge sedan. Det har inte heller imponerat på mig, oavsett hur många videosnuttar och bilder jag sett. Inte ens "speljournalisternas" uttlåtande och lovord har fått mig att bli det minsta intresserad. Men jag ville ändå ge det en chans och nu när de släppte ett demo på spelet så kände jag mig tvungen att ladda ner det och se what the fuzz was all about.

Jag blev mäkta imponerad.

Spelet är sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt snyggt. Det har en ganska skön kontroll och jag blev riktigt sugen på att få reda på mer om storyn. Så det blir nog att införskaffa ett ex när det väl släpps i slutet av Augusti. Kanske inte direkt på releasedagen, men inte långt efter i alla fall.

Hello flom Tokyo!

Well, nu är vi visserligen nyligen hemkomna från Tokyo. Jag och Anna har varit där i 10 dagar, därav min dåliga uppdatering av bloggen. Jag vet inte om jag är så pigg på att skriva så mycket just nu, men här i alla fall en plus och minus lista om Japan och Tokyo

Plus
- Varma Toasittsar (Helt underbart att gå upp tidigt på morgonen och sätta sig på en varm toalett)
- Billig och god mat (Glis på lis!)
- Fungerande pendeltåg och tunnelbanesystem
- Arkadhallar! (Mario Kart GP2 rulez!)
- Akihabara (Elektronikens mecka)
- Alla mysiga trädgårdar och tempel
- Kapsyler! (Nu förstår jag var Pokemon får sina bollar ifrån)
- Vår otroligt duktiga guide och vän Tomas

Minus
- Otroligt hård säng på hotellet (Vi fick göra den mjuk provisoriskt)
- 34 grader varmt och fuktig luft
- Dunder förkylning (Den varma fuktiga luften, kontra air condition är ingen höjdare)
- Alla spelen är på japanska (Jaja, jag vet, jag borde lära mig språket, så är det inget hinder längre)

Hur som helst så har det varit en helt fantastiskt resa och det är tråkigt att det är över, även om det är skönt att vara hemma. Nu ska jag börja packa upp så smått och leka med alla mina nya leksaker.


Jobba hos Nintendo.

Fann den här videon på Gametrailers.com, tyckte den var ganska fyndig och välgjord.



Håll koll på Ninjan ungefär halvvägs in i filmen.

RSS 2.0