Gwellmyn

Under ungefär ett års tid har jag upptäckt att jag faktiskt finner FPS spel riktigt roande. Så länge det har varit på konsol. Det började med Call of Duty 3 och fortsatte med Bioshock, Halo 3 och Call of Juarez. Även om jag är riktigt usel på sådana spel så har det ändå tilltalat mig på något sätt. Ibland kan jag dock tycka att folk tar dessa spel på allt för stort allvar. När man spelar mot Halo 3 spelare som inte gör annat än sitter och nöter spelet, gång på gång på gång, endast för att bli mästare på det, så försvinner i alla fall det roliga för min del. Därför blev jag otroligt glad när jag fick se den här trailern.

Mina planer för helgen var att jag äntligen skulle bli klar med Mass Effect till Xbox360. Jag har hållt på med det spelet sedan årskiftet. Ett av de få spel där jag verkligen försöker klara allting och för den dele hitta allting också. Mina planer gick ganska snabbt i stöpet då kamrater ringde och frågade om vi istället skulle spela brädspel på lördagen. Jag hann i alla fall spela några timmar innan de kom över med glass, salta pinnar och polly med olika julsmaker. Just pollyn kändes kanske lite felplacerade när det gäller årstid, men de var ganska goda. Det blev många olika spel. Började med att vi sprängde sönder världen i Nuclear War, för att sedan resa Europa runt i Ticket to Ride. Kvällen avslutades med ett parti Mormon Catan.

Denna dag har också gått i spelens tecken. Åkte till Dennis som bor ute i vildmarken runt Jordbro. Väl där planerades årsmötet för Unionen, spelföreningen som knappt har några medllemmar och sett bättre dar. Men med tanke på hur mycket föreningen äger och att vi fortfarande är några i föreningen som tycker om att spela spel, fortsätter den sin resa i föreningarna förlovade land. Efter mötet blev det ett hett möte i "Cuba" där jag var nära att gå segrande bland lagar, rom, cigarrer och skeppgods. Men det blev Dennis som drog det längsta strecket och fick äran att avrättas först när Fidel Castro och hans män gjorde revolution.

Nu sitter jag hemma, men inte länge till, för nu ska jag sluta skriva och beställa en Kebabpizza.

Läste idag Sara Dambers debattartikel i Aftonbladet idag. Där talar hon om det gymnasieval som alla nionde klassare ska göra i dagarna. För många är det ett otroligt svårt val och som jag diskuterat förut är det många skolor som försöker locka med andra saker än bra undervisning. I sin artikel tar hon upp att det är flera av ungdomarna som inte ens borde göra valet och istället vänta med att gå vidare till gymnasiet och skaffa ett jobb eller praktikplats istället. Jag håller med henne till viss del. Många ungdomar är efter nio år i skolan fruktansvärt skoltrötta, dessutom är de i en sådan ålder så att det är mer som cirkulerar i deras huvuden än endast skola. Plötsligt har de kommit upp i den åldern då de ska börja fundera på sin framtid och börja ta ansvar på riktigt.

Problemet ligger i att det är fruktansvärt svårt för dessa elever att få ett arbete eller praktikplats. Få arbetsgivare är villiga att anställa en person under 18 år. Det är tillräckligt svårt för elever som valt att hoppa av gymnasiet att hitta någon annan sysselsättning. Så hur svårt kan det då inte vara för en elev som inte ens påbörjat den. Det kanske låter krasst från min sida att tänka så här. Men efter att gått min utbildning i ett och ett halvt år har jag börjat få reda på hur kommuner och arbetsgivare tänker om yngre arbetskraft. Företag söker personer i första hand som kan visa att de har framtidstankar och dessutom kan ta ansvar, komma i tid och göra ett bra jobb. Tyvärr signalerar ungdomar som hoppar av gymnasium, eller inte börjar, inte dessa kvalifikationer. Även om det är ungdomar som säkert skulle kunna göra ett likabra jobb som en som går på gymnasiet.

Då tycker jag att det är bättre som Sara även skriver att låta barnen välja en gymnasieutbildning som de tycker verkar rolig och som de kan brinna för. Även om det leder till en arbetsbranch som för tillfället är ganska mättad. Som t ex Mediabranchen. Det är bättre att de tar sig igenom gymnasiet med ett slutbetyg och ett förstärkt självförtroende, än att de hoppar av och får svårt att komma ikapp.

Förra veckans spelförsäljning från Japan har dykt upp och i och med den veckan släpptes även Super Mario Smash Brawl som jag skrev om tidigare. Låt oss se hur bra det gick för spelet.

1. Super Smash Bros. Brawl (Wii) - 820,000
2. Devil May Cry 4 (PS3) - 205,000
3. Tales of Destiny: Director`s Cut (PS2) - 117,000
4. Haruhi Suzumiya`s Wonderment (PS2) - 114,000
5. Wii Fit (Wii) - 73,000
6. Disgaea 3 (PS3) - 55,000
7. Devil May Cry 4 (360) - 40,000
8. Mario and Sonic at the Olympic Games (NDS) - 34,000
9. Assassin`s Creed (PS3) - 28,000
10. World Soccer Winning Eleven: Ubiquitous Evolution 2008 (PSP) - 26,000

820.000 exemplar sålda! Det är sjukt många spel. Märk väl att Devil May Cry 4 också släpptes förra veckan och gör en helt klart godkänd första vecka. Vanligtvis är 200.000 exemplar otroligt mycket, men det veknar ganska rejält inför Brawl siffran. Jag har svårt att tänka mig att spelet kommer sälja så bra i Sverige, inte ens sammanlagt tror jag att ett spel kan komma upp i den siffran. Kan tänka mig att den försäljningen även kommer påverka antalet sålda Wii konsoler också.

Källa: Gamecore.se