Lite bortskämd...
Är ganska nyligen hemkommen från Värmland. Kom visserligen tidigare i eftermiddags, men ändå. Har varit mycket trevligt att besöka föräldrarna. Även om det blev mer jobba än jag hade tänkt mig så blev det ganska mycket vila också. Hemlagad mamma mat är det verkligen inget fel på och att kunna äta mycket godis och läsk är också fint fint.
Fick även med mig hem nästan hela James Bond serien på dvd. Endast två filmer som fattas, men de kan jag nog hitta billigt på någon mediabutik eller liknande. Skulle egentligen vilja ha den tillhörande lådan, men jag antar att man inte kan få allt.
Väl hemma blev det ikväll Broccoligratäng och Singstar. Har inte fått chansen att testa Schlager Hits förren nu. Det visade sig att spelet tyckte att jag var så bra på Lottas "Fyra bugg och en coca cola" att den gav mig betyget Solist. Vet inte om jag ska vara stolt eller skämmas att jag tydligen kan låten alldeles för bra för mitt egna bästa. Märker även att rösten inte riktigt är skapad för dessa spel, blev mäkta trött i halsen efter bara tre låtar.
Fick även med mig hem nästan hela James Bond serien på dvd. Endast två filmer som fattas, men de kan jag nog hitta billigt på någon mediabutik eller liknande. Skulle egentligen vilja ha den tillhörande lådan, men jag antar att man inte kan få allt.
Väl hemma blev det ikväll Broccoligratäng och Singstar. Har inte fått chansen att testa Schlager Hits förren nu. Det visade sig att spelet tyckte att jag var så bra på Lottas "Fyra bugg och en coca cola" att den gav mig betyget Solist. Vet inte om jag ska vara stolt eller skämmas att jag tydligen kan låten alldeles för bra för mitt egna bästa. Märker även att rösten inte riktigt är skapad för dessa spel, blev mäkta trött i halsen efter bara tre låtar.
Bläää.... spya....
Jag avskyr när mat misslyckas. Ännu värre är det när det inte min matlagning det är fel på, utan varorona. Köpte idag ingridienser till en enkel maträtt som jag gör då och då. Pasta, pastasås och fetaost. Den här gången prövade jag dock en ny pastasås från ICA. Pastasås med Ricottaost. Lät ju mumsigt. Kommer hem och börjar laga till maten, märker ganska snart att det luktar lite unket om såsen, men den går inte ut förren 2009 och tänker att det nog är osten som gör det. När vi väl sätter oss till bords hinner vi ta en tugga, innan både jag och Anna tittar på varandra, för att sedan hälla ut maten i soppåsen. Det smakade ärligt talat spya, totalt jättevidrigt. Aldrig mer ICA pastasås helt enkelt.
Påråga på allt så öppnade jag en burk majs till och trodde att det skulle bli en god sidodish, men ack så fel. Av någon anledning hade jag plockat majs med paprika. Jag avskyr paprika och ni kan ju gissa vad som hade smittat av all sin smak på majsen.
Blääääääääääääääääää!!!!!!
Påråga på allt så öppnade jag en burk majs till och trodde att det skulle bli en god sidodish, men ack så fel. Av någon anledning hade jag plockat majs med paprika. Jag avskyr paprika och ni kan ju gissa vad som hade smittat av all sin smak på majsen.
Blääääääääääääääääää!!!!!!
Underliga figurer.
Har spenderat stor del av dagen på Älvsjömässan. Det är nämligen dags för den årliga Sci-Fi mässan i Stockholm. Både jag och Anna var där tidigt, så tidigt att de inte hade öppnat ännu. Inte för att vi är fanatiker och vill stå först i kön, utanför att Anna skulle stå i en monter där för hennes skola skull. Kan säga att det fick ingen direkt bra början.
Vål på plats så var det ingen som visste någonting eller var hennes paket var med grejer. Tydligen hade henne skola hyrt in sig hos ett eventföretag som var där för Microsofts räkning och skulle hålla en del av "Gamer" hörnan. Det tog nästan två timmar innan allting som var hennes var på plats och vi kunde bygga upp den lilla del av monter som hon skulle sitta i. Sedan satt vi där, från klockan 11 fram till 17 då jag åkte hem, hon skulle sitta en timme till. Så jag har hunnit gå igenom mässan både två, tre och fyra gånger. Det är samma stuff som alla andra år, med lite få undantag. Det enda som egentligen var helt nytt var ett företag som var där och erbjöd sig att fota folk och sedan föra in deras ansikte eller kropp i en känd scen. Så man kunde t ex få sitt ansikte på Harry Potter eller ta Ratatouilles plats i på en bricka. Var ganska lustigt att se bilderna. Annars var det Star Trek och Star Wars figurer till ve och förbannelse.
Av kändisarna var det endast Anthony Daniels (C3PO) som hade någon direkt kö att prata om. De andra satt mest och pillade navelludd. Han som spelade Motorssågsmassakern såg ut som en rundlagd, skäggig, glad farbror, absolut ingenting man förknippar med en styckmördare.
Det som annars var kul att se, var alla besökare som hade klätt ut sig. Eftersom som vi satt precis vid ingången fick se alla som kom och gick. Det var ett antal Jedis och andra Star Wars figurer som spatserade förbi. Dock blev de ganska nermejade av den förening som var där som alla gick runt som Stormtroopers. Däremot var en kille som kom som Master Chief (Halo), på håll var hans dräkt riktigt snygg. När den kom närmare såg man att den var gjord av frigolit (stavas det så?). Sedan får vi inte glömma gänget som var utklädda till Batman skurkarna Gåtan, Jokern, Poison Ivy och Fågelskrämman(?) + Robin. De hade tydligen glömt Batman hemma.
Måste dit imorgon igen och hjälpa Anna kånka hem alla grejer, så det blir säkert lite mer observationer imorgon.
Vål på plats så var det ingen som visste någonting eller var hennes paket var med grejer. Tydligen hade henne skola hyrt in sig hos ett eventföretag som var där för Microsofts räkning och skulle hålla en del av "Gamer" hörnan. Det tog nästan två timmar innan allting som var hennes var på plats och vi kunde bygga upp den lilla del av monter som hon skulle sitta i. Sedan satt vi där, från klockan 11 fram till 17 då jag åkte hem, hon skulle sitta en timme till. Så jag har hunnit gå igenom mässan både två, tre och fyra gånger. Det är samma stuff som alla andra år, med lite få undantag. Det enda som egentligen var helt nytt var ett företag som var där och erbjöd sig att fota folk och sedan föra in deras ansikte eller kropp i en känd scen. Så man kunde t ex få sitt ansikte på Harry Potter eller ta Ratatouilles plats i på en bricka. Var ganska lustigt att se bilderna. Annars var det Star Trek och Star Wars figurer till ve och förbannelse.
Av kändisarna var det endast Anthony Daniels (C3PO) som hade någon direkt kö att prata om. De andra satt mest och pillade navelludd. Han som spelade Motorssågsmassakern såg ut som en rundlagd, skäggig, glad farbror, absolut ingenting man förknippar med en styckmördare.
Det som annars var kul att se, var alla besökare som hade klätt ut sig. Eftersom som vi satt precis vid ingången fick se alla som kom och gick. Det var ett antal Jedis och andra Star Wars figurer som spatserade förbi. Dock blev de ganska nermejade av den förening som var där som alla gick runt som Stormtroopers. Däremot var en kille som kom som Master Chief (Halo), på håll var hans dräkt riktigt snygg. När den kom närmare såg man att den var gjord av frigolit (stavas det så?). Sedan får vi inte glömma gänget som var utklädda till Batman skurkarna Gåtan, Jokern, Poison Ivy och Fågelskrämman(?) + Robin. De hade tydligen glömt Batman hemma.
Måste dit imorgon igen och hjälpa Anna kånka hem alla grejer, så det blir säkert lite mer observationer imorgon.
Nördiga pumpor
IDG.se har utsett de 10 mest nördiga halloweenpumpor. En del är riktigt fyndiga, speciellt för oss som spelar Halo.
Mirror mirror on the wall....
Det här är helt klart ett av de bästa "dolda kamera" skämt jag sett.
Virtual Haircut
Fick den här länken av min underbara flickvän igår. Det är ett riktigt coolt ljudklipp, men innan du trycker på länken så måste du sätta på dig ett par hörlurar, för annars försvinner hela meningen med klippet. Så först hörlurar på, om du inte har några se till att låna ett par först, sedan ser du till att ljudvolymen är lagom och sedan klickar du på länken nedan, just det se till och blunda också när du väl klickat. Upplevelsen blir så mycket bättre.. Det är inget lurt med det hela, tro mig, det är bara ballt.
Länk
Länk
Studentlivet
Inser att det var bra länge sedan jag skrev. Men bättre sent än aldrig, eller?
Jag skulle kunna säga att det är studentlivet som tar mest tid från mig, men då skulle jag nog ljuga lite. Även om det är mycket att göra i skolan så har jag legat lite på latsidan. Men idag ligger jag i alla fall och kollar upp norska skolsystemet. Det liknar det svenska i mångt och mycket. En sak som jag inte visste var faktiskt att de nordiska länderna har ett samarbete, vilket gör att elever från sverige kan söka till ett annat gymnasium i de andra nordiska länderna på samma villkor som inhemska elever. Dock gäller fortfarande normala regler, det vill säga att de endast får söka utanför kommunen om inte utbildningen ges där (förutom vissa områden som t ex Stockholm och Göteborg). Samma sak gäller för oss lite äldre, om vi vill studera i någon av de andra nordiska länderna så kan vi söka till alla deras utbildningar på högskolenivå, utan att för den delen ha behövt läsa det inhemska språket. Så är det inte för utomnordiska elever. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Allt detta ledde till att jag började läsa lite mer om svenska högskolesystemet, då jag även har en uppgift som handlar om denne. Detta leder mig hela vägen till studentkårer. Alla (i alla fall majoriteten) vet att enligt lag (Kårobligatorium lagen, heter den lärde jag mig idag.) så måste högskolestudenter vara medlem i en studentkår för att få studera på högskolan. Jag förstår tanken bakom det hela. Kåren är jättebra, eftersom den förespråkar studenternas vilja. Dock tycker jag inte om att bli "intvingad" i något.
Även om kåren står på sidan av universitetet, så känns det ändå som att jag är tvungen att betala för min utbildning som ska vara gratis. Detta är även något som har debatterats länge och väl, om det går emot den negativa föreningsfriheten (rätten att stå utanför organisationer). 2004 röstade till och med riksdagen om kårobligatoriumets avskaffande, vilket inte gick igenom.
Jag anser faktiskt själv att det bör avskaffas. Detta leder till att jag för det första kan själv välja om jag vill gå med i en kår och vilken jag isådana fall vill gå med i. Detta leder även till, tror jag, att kårerna själva börjar göra mer reklam av sig. De behöver synas mer och visa vad de egentligen gör. Det finns kårer som redan gör det jättebra, men majoriteten verkar inte kunna nå ut till sina medlemmar ordentligt. Varför det? En del är antagligen ointresse från medlemmarna. Men mycket tror jag handlar om att de som verkligen är aktiva i kåren är så mycket uppe i sitt egna arbete att det glömmer sina medlemmar. Förutom när det kommer till festande, för då är både de aktiva och de vanliga medlemmarna med på noterna. Men det är väl otroligt synd att det är endast då som de båda parterna går samman. Nej, avskaffa tvånget, så att kårerna får lite mer att jobba för.
Jag skulle kunna säga att det är studentlivet som tar mest tid från mig, men då skulle jag nog ljuga lite. Även om det är mycket att göra i skolan så har jag legat lite på latsidan. Men idag ligger jag i alla fall och kollar upp norska skolsystemet. Det liknar det svenska i mångt och mycket. En sak som jag inte visste var faktiskt att de nordiska länderna har ett samarbete, vilket gör att elever från sverige kan söka till ett annat gymnasium i de andra nordiska länderna på samma villkor som inhemska elever. Dock gäller fortfarande normala regler, det vill säga att de endast får söka utanför kommunen om inte utbildningen ges där (förutom vissa områden som t ex Stockholm och Göteborg). Samma sak gäller för oss lite äldre, om vi vill studera i någon av de andra nordiska länderna så kan vi söka till alla deras utbildningar på högskolenivå, utan att för den delen ha behövt läsa det inhemska språket. Så är det inte för utomnordiska elever. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Allt detta ledde till att jag började läsa lite mer om svenska högskolesystemet, då jag även har en uppgift som handlar om denne. Detta leder mig hela vägen till studentkårer. Alla (i alla fall majoriteten) vet att enligt lag (Kårobligatorium lagen, heter den lärde jag mig idag.) så måste högskolestudenter vara medlem i en studentkår för att få studera på högskolan. Jag förstår tanken bakom det hela. Kåren är jättebra, eftersom den förespråkar studenternas vilja. Dock tycker jag inte om att bli "intvingad" i något.
Även om kåren står på sidan av universitetet, så känns det ändå som att jag är tvungen att betala för min utbildning som ska vara gratis. Detta är även något som har debatterats länge och väl, om det går emot den negativa föreningsfriheten (rätten att stå utanför organisationer). 2004 röstade till och med riksdagen om kårobligatoriumets avskaffande, vilket inte gick igenom.
Jag anser faktiskt själv att det bör avskaffas. Detta leder till att jag för det första kan själv välja om jag vill gå med i en kår och vilken jag isådana fall vill gå med i. Detta leder även till, tror jag, att kårerna själva börjar göra mer reklam av sig. De behöver synas mer och visa vad de egentligen gör. Det finns kårer som redan gör det jättebra, men majoriteten verkar inte kunna nå ut till sina medlemmar ordentligt. Varför det? En del är antagligen ointresse från medlemmarna. Men mycket tror jag handlar om att de som verkligen är aktiva i kåren är så mycket uppe i sitt egna arbete att det glömmer sina medlemmar. Förutom när det kommer till festande, för då är både de aktiva och de vanliga medlemmarna med på noterna. Men det är väl otroligt synd att det är endast då som de båda parterna går samman. Nej, avskaffa tvånget, så att kårerna får lite mer att jobba för.
Man bli alldeles varm.
Är nyss hemkommen från bion. Tack för sällskapet Angelica, det var väldigt trevligt. Hon skötte sig riktigt bra också, satt still i stolen och prasslade inte för mycket med sina popcorn.
FIlmen, Stardust, är en väldigt varm och mysig sagofilm. Jag fick Willow vibbar av att se den. Det är svårt att säga vem den riktar sig till dock. Den är nog inte för de minsta och jag får för mig att många vuxna kommer att avfärda den som fånig. Vad filmen handlar om orkar jag inte riktigt skriva, så jag saxar det som finns på SF:s hemsida:
FIlmen, Stardust, är en väldigt varm och mysig sagofilm. Jag fick Willow vibbar av att se den. Det är svårt att säga vem den riktar sig till dock. Den är nog inte för de minsta och jag får för mig att många vuxna kommer att avfärda den som fånig. Vad filmen handlar om orkar jag inte riktigt skriva, så jag saxar det som finns på SF:s hemsida:
Filmen, som bygger på Neil Gaimans bästsäljande roman med illsutrationer av Charles Vess, tar med publiken på ett äventyr som börjar i en engelsk by och slutar i en magisk värld. En ung man vid namn Tristan försöker vinna byns skönhet genom att lova henne en stjärna som fallit från himlen
.
Hans resa tar honom bortom byns murar till ett mystiskt och förbjudet land. När Tristan hittar"stjärnan"upptäcker han att det faktiskt inteär en bit meteorit utan en arg skadad tjej vid namn Yvaine som inte alls har någon lust att dras runt halva världen för att presenteras för någons flickvän. Men Tristan är inte den ende som letat efter"stjärnan".
Fyra söner till en döende kung - för att inte tala om deras tre döda bröders spöken - alla är beroende av"stjärnan"för att kunna lyckas isina försök att ta över tronen. Treonda häxor ledda av den mordiska Lamia letar efter"stjärnans" hjärta som ska ge dem ungdomen åter.
Tristan och Yvaine blir tvugna att fly tillsammans och på vägen råkar de ut för kaptenen på ett flygande piratskepp och en skum handelsresande vid namn Fence. Under resans gång upptäcker Tristan meningen medäkta kärlek utan att förstå att han utsätter Yvaine för ännu mer fara...
Filmen är som sagt varm och full med komik. Det är flera gånger som man känner för karaktärerna och den blir sådär fin, utan att man tycker att det blir för sockersött. Eller så är det bara så att jag faller pladask för såna scener. Den fick tydligen kritik i Filmkrönikan för att den är seg, men det håller jag inte med om. Tycker att den flyter på riktigt bra och det blir aldrig riktigt tråkigt. Även fast den klockar in på strax över 2 timmar.
Filmen är som sagt en klassisk sagofilm, men känns ändå ganska nyskapande, som däremot inte skräpfilmer som Eragon känns.
Så får du chansen att se den, ta den helt klart. Gärna på bio, tror att det förhöjer stämningen ganska mycket.
Hur stor är sannolikheten?
Jag har haft turen att få tag i två fribiljetter till en förhandsvisning av filmen Stardust. Glad i vågen börjar jag höra mig för bland min bekantsskapskrets för att se om någon vill följa med och se filmen. Döm om till min förvåning när jag efter ca 15 samtal fortfarande inte fått tag i någon som vill eller kan följa med. Jag kan förstå om kanske de 2-3 första personer jag hör av mig till inte kan, men efter x antal samtal börjar jag tro att det är en konspiration mot mig. När jag dessutom börjar komma in på folk som jag vanligtvis inte träffar mer än kanske någon gång per år, börjar inse att detta är illa.
Då kommer en räddande ängel i form av Angelica (som jag faktiskt frågat bland de första, men inte fått något svar av) och säger att hon jättegärna går på bio med mig. Jag har äntligen fått tag i en date (mwhahaha. jag kommer att snott henne från dig när du minst anar det Jens =P ) och allting är frid och fröjd. Nu ska jag bara träffa henne och gå på filmen också. Jag har bara varit på bio med henne en gång och då verkade allting gå bra. Då satt jag visserligen inte bredvid henne, så att det kan vara så att hon frågar en massa saker eller tuggar frenetiskt på saker, men jag tror att det ska gå bra.
Återkommer senare om hur filmen var, nu ska jag försöka få någonting i magen. Kanske en kanelbulle?
Då kommer en räddande ängel i form av Angelica (som jag faktiskt frågat bland de första, men inte fått något svar av) och säger att hon jättegärna går på bio med mig. Jag har äntligen fått tag i en date (mwhahaha. jag kommer att snott henne från dig när du minst anar det Jens =P ) och allting är frid och fröjd. Nu ska jag bara träffa henne och gå på filmen också. Jag har bara varit på bio med henne en gång och då verkade allting gå bra. Då satt jag visserligen inte bredvid henne, så att det kan vara så att hon frågar en massa saker eller tuggar frenetiskt på saker, men jag tror att det ska gå bra.
Återkommer senare om hur filmen var, nu ska jag försöka få någonting i magen. Kanske en kanelbulle?
De döda går igen
Och jag som tyckte att "Snakes on a plane" var en fånig film
Märk väl att filmen har numera bytt namn till "Flight of the living dead"
Märk väl att filmen har numera bytt namn till "Flight of the living dead"
Vad är det egentligen jag ska göra?
Idag har varit en mycket intressant dag. Jag och Ulrik hade avtalad tid med gymnasienämndens ordförande i huddinge kommun för att intervjua honom om gymnasieutbildningar i kommunen och hur utbildningarnas samarbete med näringslivet ser ut. Vi träffade även en person på ams som var ansvarig för ungdomar under 25 år som är inskrivna och är arbetslösa.
Nu ska jag inte diskutera vad som sades eller togs upp direkt. Utan det som jag tänker ta upp är vad de bägge två sa om vad de tycker om studie- och yrkesvägledare, vilket återkommer flera gånger om när man talar med personer inom kommuner, skolväsendet och även privatlivet. Nämligen:
"Studie- och yrkesvägledare är jätteviktiga och behövs mer inom skolan".
Låter väl jättefint? Det är inte det som är kruxet, det kommer när man frågar nästa fråga. Vad tycker du om deras arbete?:
"Ja alltså, jag vet inte riktigt vad de gör?"
Här kommer det paradoxala. Studie- och yrkesvägledare är jätteviktiga, men för vad? Vad är de de gör egentligen, varför behövs de?
Det är självklart att jag försöker förklara, men hur mycket jag än förklarar så börjar själv fundera på frågan. Behövs vi egentligen? Vad ska vi vara bra för, är inte vi bara ytterligare en kostnad för skolorna som egentligen inte behövs? Eleverna kan väl hitta allting själva på internet, som en rektor uttryckte det.
Nej! Vi behövs för att det är inte bara att leta på internet. Det är tillräckligt svårt för oss som vet var vi ska söka efter informationen, hur svårt kan det då inte vara för en elev som inte har en aning om var han/hon ska börja. Vi behövs för eleverna själva vet inte vad de behöver för att förbereda sig för arbetslivet. Vi behövs för att hjälpa eleverna att komma underfund med vilka stigar de vill gå på i framtiden. Vi behövs också som stöd för elever som känner att de inte kan bli någonting. Vi behövs av många anledningar. Vi besitter dessutom stor kunskap inom informationssökning, etnicitet och mångkultur, sociala strukturer, arbetslivet och studier. Vi finns, använd oss!
Eller har jag fel?
Alla våra gamla hjältar återkommer.
Såg häromdagen på Ghost Rider, ytterligare en film om en marvel "hjälte". Trodde att det var skottpengar på sådana dåliga effekter och skådespeleri. Men tydligen icke.
Under 2000-talet har vi fått se ett antal av våra forna 80-tals hjältar göra comeback på vita duken. Det har gjorts ett antal marvel filmer, såsom X-men, Spiderman, Hulken och Fantastic Four. Fler är dessutom påväg, nästa sommar kommer Iron Man och inom kort även en ny Hulken, Captain America och en film om Magneto och Wolverine. Dessutom får vi inte glömma Superman som fick en liten renessans och Batman som faktiskt fick upprättelse för de riktigt kassa filmerna på 90-talet.
Men inte tar det slut där, nej det är mer på gång. Indiana Jones, Thundercats, Flash Gordon och till sist, men inte minst He-man kommer också till vita duken..... igen.....
Vad är det som gör att vi får den här bommen med gamla 80-tals hjältar igen? Har Hollywood dåligt med ideér eller är det faktiskt dags för karaktärerna att dra på sig sina trikåer och höftskynken igen? Eller är det faktiskt så att vi som växte upp under 80-talet, ser tillbaka på våra hjältar med nostalgi och kommer, även om filmen blir ruggigt dålig, gå och se dem, bara för att få återvända när vi gick runt i jeansjackor och hockeyfrilla.
Hur som helst. Som jag nämnde tidigare så kommer det en ny film med He-man i huvudrollen. Så länge den inte blir lika rutten som den med Dolph Lundgren så kommer jag att gå och se den. För er som, av någon underlig anledning, inte har sett den gamla filmen, så visar jag här nedan ett litet ihopklipp från den.
Under 2000-talet har vi fått se ett antal av våra forna 80-tals hjältar göra comeback på vita duken. Det har gjorts ett antal marvel filmer, såsom X-men, Spiderman, Hulken och Fantastic Four. Fler är dessutom påväg, nästa sommar kommer Iron Man och inom kort även en ny Hulken, Captain America och en film om Magneto och Wolverine. Dessutom får vi inte glömma Superman som fick en liten renessans och Batman som faktiskt fick upprättelse för de riktigt kassa filmerna på 90-talet.
Men inte tar det slut där, nej det är mer på gång. Indiana Jones, Thundercats, Flash Gordon och till sist, men inte minst He-man kommer också till vita duken..... igen.....
Vad är det som gör att vi får den här bommen med gamla 80-tals hjältar igen? Har Hollywood dåligt med ideér eller är det faktiskt dags för karaktärerna att dra på sig sina trikåer och höftskynken igen? Eller är det faktiskt så att vi som växte upp under 80-talet, ser tillbaka på våra hjältar med nostalgi och kommer, även om filmen blir ruggigt dålig, gå och se dem, bara för att få återvända när vi gick runt i jeansjackor och hockeyfrilla.
Hur som helst. Som jag nämnde tidigare så kommer det en ny film med He-man i huvudrollen. Så länge den inte blir lika rutten som den med Dolph Lundgren så kommer jag att gå och se den. För er som, av någon underlig anledning, inte har sett den gamla filmen, så visar jag här nedan ett litet ihopklipp från den.
Shadowrun i dubbel bemärkelse.
Mycket skuggspringande har det blivit i helgen. Nog att 360:e spelet har sin charm, men inget går upp mot det hederliga rollspelet. Kändes dock lite konstigt att spela det, det kändes som att jag inte hade någon koll alls på reglerna, fast jag har spellet det tidigare. Visserligen var det ett år sedan och det var fjärde utgåvan, det vi spelade igår var tredje. Dock kändes det fortfarande förvirrande.
Även om det var roligt kände jag också att jag inte riktigt kom in i karaktären, tror det kommer ta ett par speltillfällen till innan jag kommer in i "Bulldozer". Yep, thats his name, Bulldozer. En skjutglad dvärg som har tävlat i ett antal Ultimate Fightning liknande turneringar. Han var på lite buttert humör igår, men det blev bättre när han fick chansen att spränga en minivan i luften med sitt granatgevär. Ingenting går upp mot lite explosioner.
I tv-spelens värld har det också gått väldigt upp och ner. Vissa matcher så härjar jag som bara den och går ur stridens hetta med 10-12 kills. Andra gånger slutar det med att jag ligger död och begraven utan en endaste kills. Börjar bli ruggigt trött på att spela troll också, men jag behöver göra det sammanlagt 100 gånger för att få en achievement. Jösses vad tid man lägger ner på spelet bara för lite poängsskull.
Nu måste jag ordna Power Point på datorn, eftersom vi måste göra vår presentation med hjälp av det hemska programmet.
Även om det var roligt kände jag också att jag inte riktigt kom in i karaktären, tror det kommer ta ett par speltillfällen till innan jag kommer in i "Bulldozer". Yep, thats his name, Bulldozer. En skjutglad dvärg som har tävlat i ett antal Ultimate Fightning liknande turneringar. Han var på lite buttert humör igår, men det blev bättre när han fick chansen att spränga en minivan i luften med sitt granatgevär. Ingenting går upp mot lite explosioner.
I tv-spelens värld har det också gått väldigt upp och ner. Vissa matcher så härjar jag som bara den och går ur stridens hetta med 10-12 kills. Andra gånger slutar det med att jag ligger död och begraven utan en endaste kills. Börjar bli ruggigt trött på att spela troll också, men jag behöver göra det sammanlagt 100 gånger för att få en achievement. Jösses vad tid man lägger ner på spelet bara för lite poängsskull.
Nu måste jag ordna Power Point på datorn, eftersom vi måste göra vår presentation med hjälp av det hemska programmet.
Jag är så stolt!
I somras fick Anna jobb som attributmakare åt ett reklambolag. Nu finns hennes grejjer att se här!
Alla saker som har nycklar har hon gjort. De ni! Jag är så stolt över henne.
Alla saker som har nycklar har hon gjort. De ni! Jag är så stolt över henne.
Kakmonstret vill ha ALLA kakor!
Fick ett ryck igår och bakade kakor. Antagligen första gången på ett halvår eller år minst. Om man inte räknar den kladdkaka som jag bakade med Anna i helgen. Men det är första gången på väldigt länge som jag bakar småkakor. Jag kom på ganska snabbt vilken sort jag ville baka. Strassburgare!
Jag har en förkärlek till dem, inte bara för att de är goda, utan för att mamma brukar göra dem till jul och har gjort i herrans massa år.
Mina kakor kanske inte direkt blev som jag hade tänkt mig dem. Enligt receptet blir det ungefär 25 kakor. Jag lyckades få ihop 11 stycken, men sen blev de också dubbelt så tjocka som de egentligen ska vara.
Jag har en förkärlek till dem, inte bara för att de är goda, utan för att mamma brukar göra dem till jul och har gjort i herrans massa år.
Mina kakor kanske inte direkt blev som jag hade tänkt mig dem. Enligt receptet blir det ungefär 25 kakor. Jag lyckades få ihop 11 stycken, men sen blev de också dubbelt så tjocka som de egentligen ska vara.
Hur kan man göra såhär!
Sitter i lugnan ro och har precis kollat färdigt på C.S.I på femman. Kollar in vad som komma skall på de andra kanalerna genom nätet och upptäcker att programmet "Världens skitigaste jobb" ska strax börja på Discovery Mix. En alldeles underbar kanal för oss som inte har råd att införskaffa Discovery kanalerna, som jag förövrigt tänker göra när jag väl får en bättre inkomst. Jag zappar till den plats där jag vanligtvis har Discovery Mix. Vad möter mig? Ja inte är det programledaren som vallar sig fram genom lera, letandes efter mördarmaskar. Nej iställer får jag se några idioter springa omkring på en gigantisk gräsmatta, jagandes en boll, tror att det kallas för fotboll. I övre högra hörnet är inte den tradionella Discovery loggan kvar, utan den är ersatt av en hemsk logga som säger "TV4 Sport". Jag sitter bara och gapar.
De kan väl inte mena allvar att kanalen är ersatt med ytterligare en jävla sportkanal. Frenetiskt letar jag mig in på COMHEM:s hemsida och finner att så är fallet. De har tagit bort Discovery Mix och ersatt den med Sport! Jag börjar bli riktigt förbannad. Det är allt för ofta som bra tv-program ersätts med fotboll, motorcross, ishockey eller någon anan fjollig sport, jag kan leva med dessa tillfällen, även om det gör mig sur. Men att ta bort en hel kanal för att ge plats åt idioter som jagar en boll, det är bara för mycket! För helvete COMHEM, ge tillbaka min dokumentär kanal!
De kan väl inte mena allvar att kanalen är ersatt med ytterligare en jävla sportkanal. Frenetiskt letar jag mig in på COMHEM:s hemsida och finner att så är fallet. De har tagit bort Discovery Mix och ersatt den med Sport! Jag börjar bli riktigt förbannad. Det är allt för ofta som bra tv-program ersätts med fotboll, motorcross, ishockey eller någon anan fjollig sport, jag kan leva med dessa tillfällen, även om det gör mig sur. Men att ta bort en hel kanal för att ge plats åt idioter som jagar en boll, det är bara för mycket! För helvete COMHEM, ge tillbaka min dokumentär kanal!
Stockholm i mitt hjärta.....
..... eller nått sånt.
Är nu tillbaka i Stockholm efter att ha gjort en visit i kalla norr. Även kallat Skellefteå. Okej, så kallt var det egentligen inte, men det var faktiskt varmare här i Stockholm nu idag än det varit under någon dag där uppe. Känns jättetråkigt att åka ifrån Anna, var så himla skönt att träffa henne. Det är verkligen kämpigt att ha långdistans förhållande och jag lider med alla er som måste stå ut med det.
Det är visserligen bättre nu när jag vet att hon kommer tillbaka i November, då har jag något att se fram emot. Dessutom kan jag ringa henne varje dag, jämfört med när hon var ute och åkte med Ostindiefararen Göteborg, då jag kanske hörde något ifrån henne varannan vecka och oftast då i form av ett email.
Det som däremot är positivt med att hon inte bor hemma är att jag får ha dubbelsängen för mig själv. Jag kan snurra hur många varv som helst och det tar aldrig slut, yay!
Btw, jag tycker det här är ett av de roligaste klippen från Family Guy. Visar vilken otroligt dålig humor jag har.
Är nu tillbaka i Stockholm efter att ha gjort en visit i kalla norr. Även kallat Skellefteå. Okej, så kallt var det egentligen inte, men det var faktiskt varmare här i Stockholm nu idag än det varit under någon dag där uppe. Känns jättetråkigt att åka ifrån Anna, var så himla skönt att träffa henne. Det är verkligen kämpigt att ha långdistans förhållande och jag lider med alla er som måste stå ut med det.
Det är visserligen bättre nu när jag vet att hon kommer tillbaka i November, då har jag något att se fram emot. Dessutom kan jag ringa henne varje dag, jämfört med när hon var ute och åkte med Ostindiefararen Göteborg, då jag kanske hörde något ifrån henne varannan vecka och oftast då i form av ett email.
Det som däremot är positivt med att hon inte bor hemma är att jag får ha dubbelsängen för mig själv. Jag kan snurra hur många varv som helst och det tar aldrig slut, yay!
Btw, jag tycker det här är ett av de roligaste klippen från Family Guy. Visar vilken otroligt dålig humor jag har.
VIljan att göra något
Jag har under mina 26 år hunnit med att arrangera en del grejer. En del lajv, en del brädspelsturneringar, till och med en pjäs och en och annan kortfilm. Nu var det ett bra tag sedan jag arrangerade något och jag har insett att jag återigen vill göra någonting. Jag vill göra något större igen, men jag vet inte vad. Jag vill dessutom ha fler folk med mig i det som jag vill göra, även om jag inte vet vad. Men det är där vi har ett problem. Jag har märkt att desto äldre man blir, desto mer får man kommentaren "Låter skitkul, gör det du". Vad hände med "Ja! Det gör vi!". Visst, jag tar gärna på mig ledarrollen, men jag vill känna att de andra som hjälper mig är lika engagerade i projektet som jag är, och är inte med bara för att vara snälla. "Men", säger någon då, "är inte det som en bra ledare gör, engagerar folk så att de tycker det är roligt". Absolut är det så. Men det är inte så kul att försöka engagera människor som går in i ett projekt, utan att riktigt veta om de vill det eller inte, utan i alla fall verka lite intresserade.
Nu vart det väldigt mycket gnäll. Min poäng skulle egentligen vara, jag vill göra något skôj! Men jag vet egentligen inte vad.
Nu vart det väldigt mycket gnäll. Min poäng skulle egentligen vara, jag vill göra något skôj! Men jag vet egentligen inte vad.
"Då kan du säga vad jag ska bli"
Det är en kommentar som jag har fått höra en del det senaste året när jag har berättat att jag ska bli studie- och yrkesvägledare. Antingen det eller "Jaha, du menar syo-konsulent". På båda frågorna eller påstående så svarar jag "Nej!". Till och börja med heter det inte längre Syo-konsulent, det har inte gjort det på många år, eftersom SYO står för "Studie- och yrkesorientering". Det är bara en del av det jag håller på med. Om ni ska förkorta oss så säg SYV:are eller Vägledare.
För det andra så kan jag inte säga vad du ska bli. Jag kan varken se in i framtiden eller göra ett sådant beslut åt dig. Det jag kan göra är att hjälpa dig börja komma i tankar på åt vilken riktning du ska ta i livet. Det som är viktigt att förstå är att jag sitter inte inne med alla svaren och jag kan inte heller säga att du bör bli det ena eller det andra. Det är fortfarande DU som måste ta besluten och dessutom ta ansvar för dina beslut. Det är också viktigt att du själv kommer underfund med vad du ska göra. Inte jag, inte dina föräldrar, inte din granne och inte din bästa vänn. Utan det är du och endast du.
Varför jag skriver det här för att folk verkar tro mycket mer om oss än vad vi är. Vi sitter inne med mycket kunskap att hjälpa er att komma underfund med vilka vägar ni ska ta i livet. Men vi kan inte ta det ansvaret åt er. Däremot kan vi ge er andra infallsvinklar och kanske få er att se andra ideér och tankesätt. Så när jag väl är färdig med min utbildning, så är ni hjärtligt välkomna att prata med mig. Förhoppningsiv kan vi tillsammans komma underfund med vilka vägar du ska gå i livet, även om du själv måste ta de första stegen och även de sista.
För det andra så kan jag inte säga vad du ska bli. Jag kan varken se in i framtiden eller göra ett sådant beslut åt dig. Det jag kan göra är att hjälpa dig börja komma i tankar på åt vilken riktning du ska ta i livet. Det som är viktigt att förstå är att jag sitter inte inne med alla svaren och jag kan inte heller säga att du bör bli det ena eller det andra. Det är fortfarande DU som måste ta besluten och dessutom ta ansvar för dina beslut. Det är också viktigt att du själv kommer underfund med vad du ska göra. Inte jag, inte dina föräldrar, inte din granne och inte din bästa vänn. Utan det är du och endast du.
Varför jag skriver det här för att folk verkar tro mycket mer om oss än vad vi är. Vi sitter inne med mycket kunskap att hjälpa er att komma underfund med vilka vägar ni ska ta i livet. Men vi kan inte ta det ansvaret åt er. Däremot kan vi ge er andra infallsvinklar och kanske få er att se andra ideér och tankesätt. Så när jag väl är färdig med min utbildning, så är ni hjärtligt välkomna att prata med mig. Förhoppningsiv kan vi tillsammans komma underfund med vilka vägar du ska gå i livet, även om du själv måste ta de första stegen och även de sista.
T3:or
Betyder inte Terminator 3, även om det hade varit coolt. Nej nu är vi "Termin 3:or" i skolan. Vi har alltså tagit steget från att vara nybörjare till varma i kläderna typ. Man känner sig lite kaxigare märker jag i klassen och det känns som att vi är mer självsäkra än förra året. Att jag dessutom fick godkänt på de kompletteringar som jag gjorde på den näst sista rapporten som jag gjorde förra veckan gör inte saken sämre. Jag har just nu Godkänt på alla kurser i utbildningen, hoppas att det fortsätter så.
Hjälpte Åsa att flytta i helgen och fick även chansen att träffa min bror som alltid är trevligt. Detta ledde till att Åsa bjöd mig på middag igår (inte för att jag träffade min bror, utan för att jag hjälpte henne flytta.) Vi åt på Jensens Böfhus, var väldigt gott, men ändå inte lika gott som det brukar vara. Kan det vara så att det inte är lika "nytt".
Innan jag skulle åka hem igår gick jag in på Press Stopp på centralen (Även en del av Pressbyrån i övre vänthallen) och där hittade en tv-spelstidning med en gigantisk bild på Martha Stewart som bakar en Nintendo Wii tårta. Var både oväntat, häftigt och lite läskigt att se. Försökte frenetiskt bläddra i tidningen för att hitta vad den innehöll, men hittade bara en intervju med henne där hon berättar vilket elektronik freak hon är. Alltid lär man sig något nytt.
Hjälpte Åsa att flytta i helgen och fick även chansen att träffa min bror som alltid är trevligt. Detta ledde till att Åsa bjöd mig på middag igår (inte för att jag träffade min bror, utan för att jag hjälpte henne flytta.) Vi åt på Jensens Böfhus, var väldigt gott, men ändå inte lika gott som det brukar vara. Kan det vara så att det inte är lika "nytt".
Innan jag skulle åka hem igår gick jag in på Press Stopp på centralen (Även en del av Pressbyrån i övre vänthallen) och där hittade en tv-spelstidning med en gigantisk bild på Martha Stewart som bakar en Nintendo Wii tårta. Var både oväntat, häftigt och lite läskigt att se. Försökte frenetiskt bläddra i tidningen för att hitta vad den innehöll, men hittade bara en intervju med henne där hon berättar vilket elektronik freak hon är. Alltid lär man sig något nytt.
